thereseholmqvist

Det är med blandade känslor som jag idag gjorde mitt sista pass på det stället som över ett år varit min arbetsplats. Tråkigt för att jag helt klart, verkligen, definitvt kommer sakna alla min underbara och älskade arbetskamrater. Fast egentligen gillar jag inte att kalla dem för arbetskamrater, vissa av dem känns nämligen som mer än bara arbetskamrater, vänskapsmässigt alltså. Skulle inte ha något emot att ta en fika eller luncha med någon/några av dem. Härligt för att jag verkligen, definitivt inte kommer sakna jobbet i sig, vårdare på ett äldreboende är helt klart inte min grejj. Så på lördag bär det av mot nya äventyr, jag är nervös, känns knepigt. Jag brukar aldrig vara nervös över att resa iväg, men nu pirrar det lite i magen kan jag lova. Men det går nog bra, jag ser verkligen fram emot det!

Bjudit över farmor på äppelpaj ikväll så är väl bäst jag kollar till den nu så den inte bränns upp..

Sköt om er.

Nu är det bara 8 dagar kvar innan jag drar iväg till Magaluf för att utbilda mig till bartender, känns underbart, och jag är till tusen procent astaggad! Tror det kommer bli en fruktansvärt rolig resa som kommer vara värd att minnas, hoppas så klart på bra väder så jag får behålla brännan även när jag kommer hem! Tyvärr så blir det nog ingen fortsatt tripp för mig, hade ju tänkt mig till Asien efter att utbildningen var klar men jag har insett att jag helt enkelt inte kommer ha råd. Istället blir det att åka hem och antingen dra till Norge och jobba eller fortsätta jobba här några månader och sen dra iväg på en längre resa, för resandet ska bli av, punkt. Just nu ser jag hur som helst mest fram emot Magaluf och att träffa alla som man hittills bara pratat med på Facebook, verkar störtsköna som jag tidigare nämnt, så det blir spännande.
Har förlängt håret igen, btw, blev riktigt bra den här gången! Är verkligen nöjd. Jobbar helg i helgen, min sista, slutar på måndag. Känns både bra och dåligt. Kommer sakna alla härliga jobbarkompisar, finns fan inga bättre. Jobbet i sig klarar jag mig dock utan, men blir väl kanske att jobba lite extra där framöver, man får se helt enkelt. Ne nu blire en kaffetår sen följa syster och kolla på lägenhet.

  
Ska försöka få upp en bättre bild på håret.


Sköt om er.

Så rätt, snart on my body.

Jag har varit en latis gällande bloggandet, sånt som blir ibland. Inte hänt speciellt mycket heller som är något att skriva om. Köpt ett par nya skor som kanske kommer upp här under dagen om orken kryper sig på. Var och fika igår med Marie och Annie, helt enkelt mycket trevligt, mycket prat för lite tid. Som alltid känns det som, men jaa sånt äre. Bara 17 dagar kvar innan jag påbörjar min resa, blir jätte bra tror jag. Förhoppningsvis kommer den även pågå längre än tre veckor, men det känns coolt att jag inte har en aning om när jag kommer hem, det känns skönt. Jag är redo för något nytt, oberäkneligt, så redo.
Nu ska jag dock färga mitt hår, blir långhårig imorgon, yesbox sånt äre.

Sköt om er.

Det är trist att folk som flyttar härifrån eller inte bor här längre pga. andra anledningar helt plötsligt försvinner ur ens liv, det är som om man inte ens existerat i honom eller hennes liv. Jag vet, jag och personer i min umgängeskrets, att vi börjar bli vuxna och att man ofta glider ifrån varandra, alla gör olika saker osv. Men jag tycker det är sorgligt att man inte ens kan slänga iväg ett sms med ett fåtal ord som "Hej! Hur är läget?" eller åtminstone svara på sms som skickas till en? Jag menar kom igen, så mycket av er dyrbara tid kan det inte ta att svara på ett sms eller slå en signal bara för att höra hur läget är, eller? Jag skriver inte det här för att jag förbannad på någon speciell person, utan mer för att jag blir ledsen på insidan när jag upptäcker hur lätt en person försvinner, kan räcka med ett par mil emellan och personen är som bortblåst. Jag tycker det är sorgligt.

Sköt om er.