När?
Kallsvettig, hjärtat är på väg ut genom mitt bröst, tankarna snurrar, kinderna är röda av ansträngning, försöker ta in och förstå det som just hänt. Upphetsningen av det jag just upplevt, tänkt, drömt?! är total. Sammansvetsade, tillhörde varandra, jag var du, du var jag, vi var ett. Jag sitter upprätt i min säng, söker efter något, någon, dig. Förstår vad allt handlar om, förstår att jag är ensam, förstår att vi bara existerar under mörkrets inbrott, i John Blunds värld. Förstår att det var en dröm, vill somna om, endast för att få uppleva det igen, uppleva det så många gånger som möjligt.
Åter uppleva oss..
Det är torsdag, torsdag före påskhelgen. Skärtorsdagen. Påsken spenderas i stugan. Jag vill slita av gipset och se benet följa med. Idag är en dålig dag. Imorgon kommer vara en bra dag. En enda fråga, när?
Sköt om er.
Tjena!!
läste din blogg om att du ville slita av benet. har funderat i samma banor. men det var nån som sa att ett diskbråck inte går att bota genom att slita det onda ur kroppen "benledes".Värk i ben och fötter följer med diskbråck. att rycka av dig benet verkar vara en dålig idé En sak är säker, lidandet är en sak man måste lära sig. ingen annan förstår hur jävligt man har det, förutom dom som råkat ut för samma skit som en själv. Alla icke drabbade hummar och mummlar och får för sig att tala om den förkylning som dom själv fick förra veckan, och anse att den är lika svår som den åkomma man själv är drabbad av....ja jävlar!!....Men kom ihåg...en dag kan dom fara åt helvete med sina små krämpor, en dag är vi friska och då jävlar!!!...eller?? Empati är en god dygd!!! Kom ihåg det....!!
Krya på dig unga dam och hälsa fadern och modern
Lars
