thereseholmqvist

Jag lovar ingenting, jag säger hellre förlåt.
Vi ska va' dem vi vill vara, hellre nu än efteråt.


Förbannat jävla kallt idag också, börjar bli hejdlöst less på den här vintern och denna hänsynslösa kyla som aldrig verkar ge med sig. 37- grader stod min termometer på imorse, är det då man känner att man egentligen bara vill lägga sig under täcket igen och inte stiga upp på hela dagen? Joo precis så var det nog jag kände. Däremot ska jag lägga mig under min filt i soffan nu med kaffe, kaffe, kaffe en massa kaffe, lite passionsfrukt och kanske en och annan mörk chokladtryffel. Läsa lite kanske, eller bara sappa på TVn.
Bio med Katta ikväll, ska bli otroligt mys, dreggla över Jens Lapidus ska jag också göra, mums.

Sköt om varandra.

Du släckte alla ljusen den natten och jag minns varje sekund.
Min sorg blev deras glädje för en stund.
Och jag följde dig längst vägen den natten, så vuxen i din hand.
Men om en vän kan viska och ett löfte brista, då går jag hellre hem.
Kvar i nåt jag lämnat.. Du håller mig kvar i nått jag lämnat, för länge sen.
Och jag drömmer om en framtid utan dig..

Vi hoppas på ett underverk gällande min rygg imorgon då? Det gör vi.. Annars jobb en liten stund på förmiddagen, middag hos syster samt umgås med Mariéllen, länge sen och efterlängtat. Dessutom ett besök på $store för att lämna tillbaka tre tavlor jag köpte där, skulle verkligen vilja träffa den person som monterat fast upphägnings(?)anordningen på dessa tavlor.. Bara för att försöka förstår hur personen i fråga riktigt tänkt, inte överhuvutaget skulle jag gissa på. Men men, sängen nästa då? Vi säger så.

Sköt om varandra.

Men inte ikväll, inte inatt.. Imorgon. Kanske.

Det är dags att tänka efter
O jag vill inte följa med
Det har regnat hela sommarn och jag känner med det
Jag ville vänta tills du fråga o du frågade tillslut
Jag hörde sånger i mitt huvud men dem kom aldrig ut

O jag kan inte skilja på om jag vill vinna dig
Och jag kan inte skilja på om jag vill vara med dig
O jag kan inte skilja på om jag vill bli av med dig
O jag kan inte skilja på om jag vill skada dig..

Vem fan har någonsin sagt att livet kommer vara rättvist eller lätt att leva? Ingen. Har aldrig hört någon, någonsin säga att "det är lätt att leva", vi vet också alla att det vore lögn att säga så. Livet är inte lätt att leva, inte alltid en dans på rosor eller rättvist för fem öre, ändå ger man sig själv rätten att klaga över minsta lilla petitess och sura över att allt inte alltid går som man tänkt sig. Man tycker synd om sig själv för att man är arbetslös eller deprimerad över, egentligen, jävla småsaker. Grinar inte folk över att dem är arbetslösa så gnälls det över att man har fel jobb, tråkigt jobb, jobbigt jobb, dåliga kollegor. Alltis finns det något att klaga över, jag klagar också, över småsaker som egentligen är jävla småpotatis i jämförelse me de riktiga problemen som existerar i den här världen vi lever i.

Vem fan ger oss rätten att tycka synd om oss själva bara för att vi haft en dålig dag på jobbet?..