Jag antar att vi alla behöver någon ibland.

Jag är singel och jag trivs med att vara singel, jag tycker det är underbart att får göra vad jag vill när jag vill, hur jag vill utan att behöva oroa mig för vad min pojkvän skulle tycka om det. Jag tycker det är underbart att inte känna mig beroende av någon annan än mig själv, att inte behöva vara en så stor del av någon annans liv som jag skulle behöva vara om jag var en flickvän. Jag tycker det är skönt att lägga mig på kvällen och ha hela sängen för mig själv och ingen som tar allt täcke eller knuffar mig ur sängen, det är skönt att inte behöva känna att man vet vad som kommer hända när man kryper ner under täcket med sin partner och lamporna släcks. Jag tycker det känns underbart att jag tillåts vara ego och endast tänka på mig själv, mina tankar, mitt liv och min framtid, för det är det jag till största del ägnar mina vakna timmar åt. Att försöka fundera ut vad det är jag vill göra efter sommaren, när mitt nuvarande jobb tar slut i augusti. Jag har insett att jag varken skulle ha tid, energi, ork eller lust att engagera mig så pass mycket i någon annans liv som det skulle förväntas av mig om jag var någons flickvän, så det känns skön att inte vara någons flickvän.. att vara ego..

Men..

Ibland skulle det kännas underbart att få reaktioner av någon när man för fjärde helgen i rad går ut och super skallen i bitar. Och ibland kanske det skulle kännas underbart att få känna sig så beroende av någon att man inte vet vart man ska ta vägen, och att få vara en del av en persons liv, en person man älskar innerligt. Det skulle kanske kännas skönt att ha någon att krypa ner hos, någon som tar allt täcke på natten och knuffar ut en ur sängen, men som man sedan kan krypa ner hos igen och veta att den här personen alltid finns där under täcket. Det skulle kanske inte vara så dumt att ha någon att dela mina tankar och mitt liv med, att fundera över en framtid tillsammans med någon. Tillsammans med någon annan kanske jag skulle ta mig tiden, få energin, orken och lusten att engagera mig i någon annans liv så pass mycket som det skulle förväntas av mig och verkligen känna att jag gjorde det av kärlek. Ibland kanske det skulle kännas skönt att vara någons flickvän, att inte behöva vara ego.. ensam..


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0